Tänka att något som är så fel kan kännas så rätt.
Jag vet att jag är förbjuden mark men jag kan inte undvika att bjuda in dig

. Jag älskar dig inte, jag vill inte ha dig men du förundrar mig och jag kan inte släppa dig.
Jag trodde en kvinna som jag var stark och självständig och inte ömtålig och knäsvag.
Jag känner förtvivlan i mig växa så fort jag ser dig i ögonen.
Jag känner hur hjärtat sviker när du lägger dina armar runt mig.
Jag hör hur jag skriker när du kysser mina läppar.
Jag känner hur fel det är men saknar förmågan att säga nej,

jag blir förlamad och girigheten vill ha mer.

Jag är inte mig själv i din famn, jag är ingen.
Ingen att älska eller att dela sitt liv med,

jag är bara någon som är där för stunden.
Jag är ingen du kommer lyckas fånga i nät.
Men jag kan inte klandra dig för att försöka,

det är inte du som ska lära dig att hålla dig borta,

det är jag som måste sluta frestas.
Om jag vetat att frestelsen äger denna dragningskraft

så skulle jag aldrig sprungit till dig från första början.
Kan inte förstå hur du kan locka samtidigt som du bränner.