Thousands of ghosts in the daylight, one day we all disappear. We'll walk till we get to the harbor, they'll never know we were here

2011-01-21 / 18:21:38
Har aldrig tyckt om låtar som bara innehåller instrument och ingen röst. Men den här låten får mig att böla som en bebis. Hur underbart fin är den inte?

Jag vet att det gått några år. Men saknaden är lika stor fortfarande och jag saknar dej. Och att jag fick se dej sista gången på det viset, får hjärtat att skapa taggar och riva sig utåt. Som om världen tappat sin främsta soldat. Påväg in i ett krig dem inte kan avsluta.
Jag älskar dej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0