När jag väl tagit ner gitarren från väggen, så är jag fast. Det ända jag tittar på, det ända jag hör och det enda jag ser är olika bokstäver som fingrarna sedan omvandlar till underbar musik på gitarrsträngarna. Kopplar liksom bort omvärlden. Känns underbart. Underbart att kunna.

Skolan har rullat på ganska finfint med härliga vänner, idiotiska lärare och snöbollar. Annars? Jag blir lyckligare & lyckligare ju fortare tiden går, har många underbara saker att se fram imot i år. Och jag verkligen hoppas på att få se lars winnerbäck live igen i sommar. lovelovelove.

Men nu ska jag nog se till att plugga och sedan blir det springrunda & träning. kyss